Numera är Sverige ett av de länder i världen där det är bäst och säkrast att vara HBTQ-person.

Det finns inga skillnader i lagen och lika rättigheter gäller för alla. Det har dock inte alltid varit så.

Denna artikel kommer främst att diskutera utvecklingen för homosexuella på grund av att den historia om HBTQ som finns att tillgå med säkra källor främst benämner homosexuella, då det var i synnerhet homosexualitet som diskuterades och lyftes fram historiskt sett. Transpersoner, bisexuella och termen queer kom under senare år att lyftas fram mer.

Under 1800-talet och fram till runt 1920-talet när Sverige var mer kristet än det är nu, bestraffades homosexuella handlingar med fängelse och straffarbete. Benämningen på “brottet” var under den tiden “otukt mot naturen”.

Fram tills 1944 var homosexualitet inte lagligt och det dröjde ända fram till slutet av 1970-talet, närmare bestämt till 1979 som socialstyrelsen avskrev homosexualitet som en sjukdom. Anledningen till att homosexualitet avskrevs som sjukdom tros till viss del bero på att en stor mängd homosexuella sjukskrev sig från sina arbeten under en dag för att protestera och visa sitt missnöje. Det finns en hel del arkiverade artiklar från denna historiska dag på QX hemsida vilket kan vara intressant att läsa igenom.

Trots att homosexualitet var lagligt sedan 1944 och inte längre officiellt ansågs vara en sjukdom efter år 1979, utsattes ändå många homosexuella för diskriminering. Det var främst homosexuella män som drabbades. Detta var tydligt under 80-talet då HIV/AIDS började spridas bland främst homosexuella män och tidningarna spred skrämselpropaganda och gjorde i journalistiken skillnad på vem som drabbades. Det fanns de löpsedlar som skrev “en oskyldig drabbad av smittan” och menade en icke-homosexuell.

Under åren sedan homosexualitet blev lagligt har det skett en hel del olika ändringar i lagar kring detta. De absolut flesta har varit positiva förändringar som har förbättrat rättigheterna och banat vägen för den (åtminstone officiellt sett) jämställdhet som finns i Sverige idag. Bland annat har åldern för tillåtet sexuellt umgänge ändrats till 15 år för alla personer oavsett deras sexuella läggning. Denna ålder var tidigare 18 år för homosexuella och 15 år för heterosexuella. Skydd mot diskriminering kom att gälla även för HBTQ-personer under slutet av 1980-talet och lagen om registrerat partnerskap kom år 1995. Äktenskap för alla blev en rättighet under lagen år 2009.

HBTQ är ett samlingsbegrepp för Homosexuella, Bisexuella, Transpersoner och personer som identifierar sig som Queer, vilket är allt som inte faller inom ramarna för de andra formerna av självidentifikation. Det handlar, som orden avslöjar, inte enbart om sexualitet utan även om hur man som person definierar den man är. HBTQ uppkom som en förkortning genom RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter). På “RFSLs hemsida finns det mer information om bakgrunden till begreppets uppkomst och olika sätt man som HBTQ-person kan få stöd vad gäller rättigheter och likabehandling med mera.

RFSL uppkom på 1950-talet, under en tid då det på de flesta håll inte var accepterat att vara HBTQ-person. RFSL stod då för “Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande” men det har numera ändrats till tidigare nämnda “Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter”. I nuläget arbetar RFSL med olika projekt som sträcker sig landet över och har olika teman och fokus beroende på vad som behövs i samhället. Under tiden 2016-2018 ligger RFSLs fokus främst på mänskliga rättigheter för HBTQ-personer. Det innebär även att RFSL arbetar för att det ska bli lättare för HBTQ-personer att få asyl i säkra länder. Ett annat fokus under kommande år är HBTQ-personers rätt till hälsa och då framförallt den psykiska hälsan. Att HBTQ-personer inte är välkomna eller önskvärda i en del sammanhang, som vissa religiösa grupper och ibland inom idrotten, skapar ett utanförskap och psykisk ohälsa hos en del personer. Ett tredje fokusområde är familjepolitiken. RFSL menar att det inte är en rättighet att skaffa barn, men att det ändå borde finna fler alternativ än i nuläget för HBTQ-personer att starta en familj och skaffa barn.

RFSL ungdom startades under slutet av 1990-talet och är numera en egen organisation och en av de största i sitt slag i Europa. RFSL ungdomsfokus ligger på ungdomars rätt att vara sig själva och att ingen ska bli diskriminerad för sitt identitetsuttryck eller sin sexuella läggning. Förbundet tillhandahåller olika aktiviteter för sina medlemmar i de olika distrikten och har även inflytande på ett politiskt plan. En viktig del av RFSL ungdoms arbete är projektet “Colour of Love” (kärlekens färg) som innebär att ge information om säker sex för att förhindra spridning av könssjukdomar. Att sprida kunskap är det bästa skyddet.

RFSL ungdom har ett projekt som kallas Transformering.se vilket är en sida som verkar stöttande och informativt för ungdomar som definierar sig som trans. Med trans menas att man identifierar sig på ett annat sätt än genom de av samhället skapade traditionella könsnormer som finns. Tillsammans med RFSLs transformering.se kan ungdomar få olika former av information och hjälp med var de kan vända sig i behov av stöd. Detta material och projekt vänder sig också till anhöriga som vill veta mer.

Någonting som RFSL satsar mycket på vilket nämndes i en tidigare artikel i serien är familjepolitiken och att det borde vara lättare för HBTQ-personer att bilda familj. Det är någonting som politiker i nuläget i riksdag och regering är väldigt tysta om även om det har hänt en hel del, i synnerhet om man ser på hur det ser ut idag jämfört med bakåt i tiden.

Samkönade äktenskap blev verklighet 2009 och att samkönade par får adoptera barn har varit lagligt sedan 2003. Däremot är det svårt att implementera då andra länder inte tillåter detta och adoption inom Sverige är mycket ovanligt. Enligt QX hade 2015 inget homosexuellt par adopterat ett barn från ett annat land på tio år. Konflikten ligger i att de länder som adoptionsorganisationer i Sverige har samarbete med inte tillåter att barn adopteras till homosexuella par och adoptionsorganisationerna har inte prioriterat att hitta nya samarbeten med andra länder som tillåter detta. En komplicerad paradox med andra ord.

Trots svårigheterna att adoptera finns det många regnbågsfamiljer i Sverige. En regnbågsfamilj är en familj med exempelvis två pappor istället för en mamma och en pappa.