Under de senaste århundradet har främst i de västerländska samhällena synen på HBTQ-personer och deras rättigheter genomgått radikala förändringar. I princip alla de traditionella religionerna har tydliga bestämmelser för hur familjer ska se ut, och HBTQ-personer passar sällan in i denna bild. Enligt många religioner är det en straffbar synd att ha sex eller annat intimt umgänge med människor av samma kön, eller att vilja byta kön. Men motståndet mot HBTQ-personers rättigheter kan inte förenklas till religiös dogmatism. Attackerna mot HBTQ-personers rättigheter kommer ibland från radikala nationalister och nazister också, bland andra. I dagens Sverige lägger vi stor vikt vid allas rätt till att bestämma sin sexualitet, och det har därför blivit aktuellt igen med frågan om hur religion och nationalism kan hota vissa människors rättigheter.

Vart ligger problemet?

Det är viktigt att påpeka att långt ifrån alla religiösa och nationalister faller in i kategorin homofober. Problemet är snarare att religionerna och de nationalistiska ideologierna ofta uppmuntrar till dessa attityder. I Sverige och i andra länder har dessa grupper klagat och demonstrerat mot pride-paraderna. Man har bland annat menat att maskeradkläder till de viktiga pridefestivalerna ofta är alltför utmanande och ibland har de beskrivits som ‘perversa’. Men Pride-folket menar – som samhället i helhet – att alla människor har rätt att manifestera sin sexualitet som de vill, och har man ett problem med det får man hålla det för sig själv.

Vart är vi på väg?

I andra länder står HBTQ-människor inför värre hot. I länder som Ryssland förföljs homosexuella systematiskt av såväl religiösa som extrema nationalister. Våld och förföljelse är ofta vardag för HBTQ-personer i länder som detta. Parader och öppna manifestationer är ibland otänkbara. Efter hot från nationalister fick polisen att avbryta pride i Istanbul ; något som blivit vanligare världen över. Även om det verkar ljust för HBTQ-personer i många länder, så verkar tyvärr utvecklingen gå åt ett annat håll på andra platser.

I slutet av juli och början av augusti varje år går Stockholm Pride av stapeln. Det är en fartfylld, färgglad folkfest som numera är en del av EuroPride. Det är den största pridefestivalen i Norden sedan 1998 och festivalområdet får numera uppåt 35 000 besök under festivalveckan. Syftet med festivalen är att synliggöra hbtq-frågor samt utgöra en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner med flera. Festivalen arrangeras av Föreningen Stockholm Pride som drivs helt på ideell basis. Själva festivalen består av fyra olika verksamhetsområden: Pride City, Pride House, Pride Park och Pride Parade.

Folk reser till festivalen från hela landet och även från andra länder. Oavsett var du bor är det lätt att resa till Stockholm och Pridefestivalen. Det går flera flyg halmstad stockholm under sommaren och från många orter kan du åka med tåg eller buss. Tänk bara på att boka boende i god tid. Kanske är ni flera som ska dit samtidigt. Då kan ni passa på att åka bil ihop och dela på kostnaderna. Vill du bo billigt och vandrarhemmen är fullbokade kan du göra en efterlysning i ditt eget sociala nätverk om det är någon som har en bekant i Stockholm som kan tänka sig att låna ut en soffa eller ett gästrum. Det är också möjligt att bo i Uppsala och åka med pendeltåget.

Paraden är den mest kända delen av festivalen då det är den som oftast visas i tv. Den drar närmare 45 000 deltagare och beskådas av uppskattningsvis 450 000 människor som står längs gator och torg i Stockholm eller tittar ut genom fönster och från balkonger. Vem som vill får delta eller se på. Varje år utses också ett tema för paraden. Tidigare teman har varit till exempel öppenhet, familj, kärlek och vigsel, vardag och makt. Paraden inleds med ett tal och varje år utses en ny talare. Det utses även en artist och en låt.

Många som inte själva räknar sig som HBTQ är med i paraden för att visa sitt stöd. Till och med Fantomen tar ställning liksom många kändisar och politiker. Paraden är som en härlig blandning av fest och politik där viktiga frågor samsas med glitter, lekfullhet och glädje. Pridefestivalen i Stockholm är väl värd ett besök. Inom festivalområdet pågår många aktiviteter, konserter och föreläsningar tänkta att inspirera, underhålla och leda till diskussion.

Eftersom Sverige är ett av de mest progressiva länderna i världen när det gäller HBTQ-rättigheter, kan det vara lätt att glömma bort att det långt ifrån alltid ser ut så i andra delar av världen. Det räcker med att gå till ett land som i övriga avseenden anses vara modernt, som USA, och titta på den kontrovers som omgav beslutet från 2015 om samkönade äktenskap i landet, för att märka detta; att lika rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner inte är lika självklara i USA som de är för den stora majoriteten av Sveriges befolkning.

Fördomarna är ofta än mer utbredda på platser där den katolska kyrkan fortfarande har stor makt. Detta var något som den blivande barnmorskan Malin Grahn märkte av när hon volontärarbetade i Dominikanska republiken, för att undervisa kvinnor om reproduktion och säkert sex. Hon menar att de svåraste sakerna med hennes arbete dels var motståndet hon mötte gällande kondomer och preventivmedel (vilket katolska kyrkan är emot), dels den fördömande synen som kuratorer och andra hade på homosexualitet.

Något hon däremot inte mötte motstånd mot var de menskoppar hon hade med sig. Menskoppar är något som kvinnor i alla länder kan ha nytta av, eftersom de är både ekonomiska och miljövänliga. Om du känner att du vill prova på om det kan vara något för dig, för att kunna ta del av dessa fördelar, ska du gå in på Apotekhjartat.se, där du kan köpa en menskopp som passar just dig.

Regnbågsflaggan är den kanske mest välkända symbolen för HBTQ-rörelsen, och den symboliserar stolthet för bland annat homosexuella, bisexuella, transsexuella och queerpersoner. Flaggans många olika färger är tänkta att avspegla den mångfald som finns inom rörelsen.

Regnbågsflaggan har funnits som en symbol för Priderörelsen sedan 1970-talet, då den skapades av Gilbert Baker i San Francisco. Även Harvey Milk var inblandad, genom att han uppmuntrade flaggans skapelse. Bakgrunden till detta var att man ville ha en symbol för HBTQ-rörelsen som skapats av densamma, istället för den rosa triangeln som ofta använts som symbol för HBTQ-rörelsen tidigare (och som bar konnotationer till förintelsen). Skaparen själv, Baker, uttryckte det kanske bäst när han sa: ”Vi behövde någonting vackert. Någonting från oss.”

Från början hade flaggan åtta färger: rosa, rött, orange, gult, grönt, turkost, indigo och violett. Snart efter att flaggan skapades tog man dock bort den rosa färgen, eftersom det var för dyrt att trycka färgen på tyg. När man sedan skulle dela upp flaggan på två sidor av gatan under Prideparaden var det mer praktiskt att ha ett jämnt antal färger, och man tog bort även indigo, för att få den flagga med sex färger som vi är vana vid att se idag. Flaggan visades officiellt för första gången på Prideparaden i San Francisco år 1978, och sedan dess har flaggan synts vaja på Prideparader över hela världen.

Det sammanhang där regnbågsflaggan syns mest idag (i Sverige) är sannolikt just Pridefestivalen, där människor kan uttrycka sin stolthet under en flera dagar lång fest i Stockholm, som avslutas med en parad. Många inom HBTQ-rörelsen vill dock inte bara visa sin stolthet under Prideveckan, utan under hela året. Det finns många sätt att göra det, till exempel genom en tatuering av regnbågsflaggan eller genom att måla en av väggarna i ens hem i regnbågsflaggans färger. Du kan få hjälp med det sistnämnda genom att gå in på Vimalar.se, där du hittar en kompetent målare i Stockholm. Ett annat enkelt sätt att visa sin stolthet (i alla fall under sommarhalvåret) är så klart att hänga ut själva flaggan från en stång på husfasaden eller på balkongen.

Rättigheterna för HBTQ-personer har förbättrats mer och mer de senaste åren, både i Sverige och runt om i världen. Ett stort steg framåt var när samkönat äktenskap blev lagligt i Sverige år 2009. Tidigare hade homosexuella par kunnat ingå så kallat registrerat partnerskap, vilket mer eller mindre motsvarade ett äktenskap rent juridiskt. Denna möjlighet fanns från år 1995 fram till år 2009, då man alltså gjorde äktenskapet helt könsneutralt och tillät giftermål mellan både homosexuella och heterosexuella par. Denna lag trädde i kraft den 1 maj 2009.

När det kommer till äktenskap i kyrkan är det dock fortfarande inte helt självklart att heterosexuella och homosexuella par har samma rättigheter. Detta trots att Svenska kyrkan redan när samkönat äktenskap blev lagligt i Sverige beslutade att äktenskapet kan omfatta par av samma kön likaväl som par av motsatt kön, och upprättade en vigselordning för homosexuella par. Kruxet ligger i det som kallas väjningsrätt, som betyder att en präst kan välja att avstå från att förrätta en vigsel på grund av bland annat samvetsbetänkligheter. Detta är möjligt eftersom enskilda präster endast har rätt att viga – de är inte skyldiga att göra det. Väjningsrätten reglerades i en särskild förordning som stod färdig år 2000. När beslut fattades på kyrkomötet 2009 om att samkönade par skulle få gifta sig i kyrkan ändrade man inte på denna väjningsrätt, eftersom man ansåg att det gick att ”hantera olika synsätt i vigselfrågorna” utan att förändra denna reglering. Det betyder att homosexuella par som vill gifta sig i Svenska kyrkan är beroende av att hitta en välvilligt inställd präst, som är villig att viga dem.

Något som till skillnad från Svenska kyrkan i alla fall alltid har varit helt objektivt och jämställt är sexleksaker – de bryr sig inte om ens sexuella läggning, utan fungerar lika bra oavsett vem man lever tillsammans med. Människor med alla sexuella läggningar kan därför beställa sexleksaker som passar deras tycke och smak på Vuxen.se.

Sverige är ett av världens främsta länder vad gäller mänskliga rättigheter, allas lika värde och feminism. Trots detta så är det en väldig minoritet av chefer i Sverige som går ur heteronormen. Det är många ställen i världen där individer blir behandlade som andra klassens medborgare baserat på deras politiska ideologi, sexuella läggning eller annat som inte följer den heteronorm som råder. För att samhället ska bli mer jämställt så är det av yttersta vikt att HBTQ-personer stöttas av samhället, vilket förhoppningsvis kan leda till att fler vågar vara sig själva och uppfylla sina drömmar.

Världen över så börjar vi att se mer accepterande gester mot HBTQ-samhället och det kan tyda på att världen är på väg i rätt riktning.  Exempelvis så tilldelades Caitlyn Jenner priset som årets kvinna i november 2015, vilket var första gången som en transperson vunnit det priset. Caitlyn Jenner var tidigare känd som Bruce Jenner och gjorde stora rubriker när hon kom ut som trans i april 2015, samma vår så utförde hon en könskorrigering och började kalla sig själv Caitlyn.

Efter att ha gjort rubriker över hela världen så startade hon en serie vid namn ”I Am Cait”, vilket handlade om hennes resa som hon har gjort genom livet och hur det kändes att komma ut som trans i USA.

Utöver succén med Keeping up with the Kardashians där Caitlyn medverkat i samtliga säsonger så har familjen Jenner/Kardashian bland annat startat uppföljarna: Kourtney and Khloé Take Miami, Kourtney and Kim Take New York och Khloé & Lamar.

En av världens just nu mest kända familjer har en familjemedlem som är transperson och älskad av hela den fria världen. Caitlyn Jenner har förutom sina professionella framgångar även haft enorma framgångar med sin personliga utveckling, och det älskar vi!

Tänk er en framtid där även företagsvärlden har en rik mångfald, Capcito är ett företag som arbetar med intelligenta företagslån. Detta passar perfekt för både små som stora företag som är i behov av någon form av företagslån.

Det finns fortfarande en lång väg att gå innan det blir lika rättigheter för alla människor men så länge utvecklingen går framåt och inte bakåt är det värt att fortsätta vara positiv. Prideparaderna ökar sitt deltagarantal år efter år och HBTQ-personer blir mer och mer accepterade på många håll även om man självklart kan vara kritisk till att det inte går snabbare än så här.

Senast i oktober 2016 avskrevs transsexualitet som en sjukdom vilket Sverige tog efter under början av 2017. Aftonbladet var en av de första tidningar som skrev om beslutet i Sverige. Det är ett steg på vägen i att acceptera olikheter och att inte stämpla personer som sjuka för att de inte passar in i en norm som skapats av samhället under årtionden och århundraden. Media var inte sena att nappa på denna nyhet och intervjua olika personer som är glada över beslutet.

Det är en relativt lång väg kvar, åtminstone för många länder men i Sverige finns det trots allt många lagar som gör livet lättare här än på många andra platser i världen.

HBTQ-personers rättigheter världen över ser mycket olika ut. I källor från 2015 berättas det att det är olagligt att att vara homosexuell, att transpersoner ej har rätt att byta kön eller erkännas som transpersoner är olagligt i hela 76 länder världen över.

Homosexualitet bestraffas med dödsstraff i ett mindre antal länder. Dessa länder har alla strikta religiösa lagar och religionen säger att homosexualitet är en synd och skall bestraffas därefter.

Organisationer som Amnesty International kämpar för att motverka dödsstraff, tortyr och andra straff för HBTQ-personer. Amnesty vill att alla former av straff ska stoppas för HBTQ-personer och mer om deras gedigna arbete går att läsa om på deras hemsida där de i detalj beskriver sina mål och sitt arbete.

Flyktingar som söker asyl på grund av att de riskerar att bli mördade eller torterade på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet borde få stanna i Sverige utan undantag menar många organisationer, däribland RFSL.

Pride har blivit en stor populär folkfest i Sverige. Alla vet dock inte var Pride ursprungligen kommer ifrån så denna artikel kommer att fokusera på Pride och dess historia.

År 1969, åren före HBTQ-rörelserna världen över verkligen kommit igång och börjat kräva sin respekt och givits lov att ta plats, var det problem mellan poliser och HBTQ-personer i USA. Stonewall var en gayklubb i New York som under en natt 1969 blev besökt av många poliser som gjorde en razzia på klubben. De som befann sig på klubben kände att detta var vad som gjorde att bägaren rann över och de började slå tillbaka mot poliserna. Detta motstånd av klubbgästerna ledde till att det i tre dagar var olika typer av kravaller på gatorna i New York, poliser mot HBTQ-personer. Genom detta uppkom Pride (stolthet på svenska) för att HBTQ-personerna började kräva lika rättigheter.

Den första paraden i riktig Prideanda genomfördes i San Francisco ett år senare som en stödaktion för Stonewalldeltagarna i New York.

Pride spreds sedan vidare och firas numera på många ställen världen över och i Sverige finns det åtskilliga Prideparader i både små och stora städer.

Idag är det lika lagar för alla oavsett sexuell läggning eller könsidentitet som gäller. Diskriminering är inte tillåtet någonstans i samhället, inklusive på arbetsplatser, skolor, ute i samhället och så vidare. Diskriminering kan yttra sig på olika sätt och all denna information går att hitta på diskrimineringsombudsmannen hemsida vilket ofta också även finns att tillgå i likabehandlingsplaner på arbetsplatser, i föreningar och liknande. Alla ska respekteras oavsett vem de är och detta inkluderar alla HBTQ-personer.

Det är viktigt att nå ut till de yngre när det gäller att implementera en grundtanke om acceptans, respekt, tolerans och alla människors lika värde. Detta har många skolor insett och håller därför speciella temadagar med HBTQ-tema i syfte att ge information som ska främja ett respekterande förhållningssätt. Dessa temadagar finns i alla åldersgrupper och även för skolpersonal för att dessa ska kunna ha ett normkritiskt förhållningssätt i sitt arbete så att alla ska känna sig inkluderade.

Att kunna tänka normkritiskt blir mer och mer viktigt i takt med att samhället blir alltmer integrerat och accepterande. Det är inte mycket svårare att arbeta med ett normkritiskt förhållningssätt än utan och det påverkar samtidigt otroligt många personer på ett positivt sätt. Exempel på att förhålla sig normkritisk är att inte säga “mamma, pappa, barn” utan benämna det som “familj” utan vidare värdering, att vara öppen för att alla pojkar kanske inte är intresserade av flickor och vice versa. Att inte fråga en person “är du man eller kvinna” är en annan viktig aspekt av det hela då det finns de som inte definierar sig som något och som inte mår bra av att någon annan “bestämmer” kön åt dem. Det relativt nya ordet “hen” är inkluderande och bör användas mer.